En rakborste används för att löddra upp raktvål (eller rakkräm) till ett bra lödder och applicera detta på hud och skäggväxt innan rakningen. När raklödder i sprejburk började säljas blev det mer ovanligt med rakborstar, och framväxten av rakapparater som går att använda helt utan lödder bidrog också till att minska efterfrågan på rakborstar i handeln. Numera har dock rakborsten fått en renässans, i och med att allt fler personer har börjat intressera sig för hur man rakar sig på klassiskt maner – med rakborste, raktvål och rakkniv eller gammaldags säkerhetshyvel.
Man använder en blöt rakborste för att arbeta upp ett lödder av raktvål och applicera det på de ytor som ska rakas. Använder man rakkräm istället för raktvål brukar man inte behöva jobba lika hårt för att få till ett bra lödder, men det är inte svårt att använda raktvål.
Så, varför göra sig besvär med att använda raklödder och rakborste över huvud taget? Svaret är att raklöddret mjukar upp skäggstrån och hud innan rakningen och lyfter skäggstråna, vilket sammantaget gör det enklare att raka och minskar risken för skärsår och hudirritationer. Löddret gör också att man kan raka med smidigare drag och minskar risken för att rakbladet ska fastna. Rakborsten kan också ge huden en viss peelingeffekt och på så vis hjälpa till med att få bort döda hudceller och liknande, samt dra upp innåtväxta skäggstrån (om borsten är tillräckligt hård).
Det är bra att använda en rakborste som kan hålla mycket vatten, för detta gör det enklare att få till ett tjockt skum.
Viktigt: Vissa rakborstar ska mjukas upp i en mugg med varmt vatten en stund innan användning. Följ tillverkarens rekommendationer.
En rakborste med korta borst passar bäst för raktvål, medan en borste med längre hår passar bättre för rakkräm.
Både bland äldre rakborstar och nytillverkade finns det ett stort urval av vackert utformade handtag av exotiska material. Exempel på material som historiskt har använts för att tillverka lyxiga handtag för rakborstar är trä, elfenben, sköldpaddskal, guld, silver och porslin. Nu för tiden vill de flesta av oss undvika material från utrotningshotade djur; rakborstar av metall, trä och porslin fortsätter däremot att vara populära, sida vid sida med mer moderna material som plast, polyuretan och syntetiska polymerer.
Traditionellt har rakborstar tillverkats av grävlingshår, eftersom denna typ av päls – till skillnad från de flest andra – attraherar vatten istället för att repellera det. (Nu för tiden finns det gott om rakborstar i handeln som inte är gjorda av grävlingshår, så man måste inte införskaffa en grävlingsborste om man inte vill.)
De billigaste grävlingsborstar brukar vara gjorda med förhållandevis grova hår hämtade från undersidan, sidan och benen av grävlingen. De kallas traditionellt för "Pure Badger". De dyraste, de som heter "Silvertip Badger", görs av hår från grävlingens nacke. Mellan dessa två ytterligheter ligger kategorierna "Best Badger" och "Super Badger".
Det finns inte någon internationell standard som alla tillverkare måste följa, så det gäller att veta vad man köper. En oseriös tillverkare kan i många länder kalla sina borstar Silvertip Badger även om de inte är gjorda av nackhår, och inte riskera särskilt mycket mer än sitt rykte.
På en äkta silvertip badger borste ska hårtopparna vara naturligt ljusa, utan att ha blekts. Silvertip badger borstar är dyra och förhållandevis ovanliga. Borsten är mycket fluffig och kan hålla riktigt stora mängder vatten. Att skapa raklödder med en silvertopp är mycket enkelt.
Vissa tillverkare skiljer på silvertip och extra silvertip, där extra silvertipp är borstar av ännu högre kvalité.
Dessa borstar är billigare än silvertip, men dyrare än best badger och pure badger. De är vanligen gjorda av hår från grävlingens ben och sidor, fast man har valt ut de allra bästa stråna vilket ger en högre kvalité på den färdiga borsten.
Vissa tillverkare bleker hårtopparna för att borsten ska se ut mer som en silvertip. En äkta silvertip har naturvita toppar, en blekt super badger är mer trolig att ha svagt gråvita toppar.
Den här sortens borste görs av fina hår från 20-25% av grävlingens päls. Jämfört med pure badger tenderar best badger borstar att ha längre och ljusare hår, och en större mängd hår per kvadratcentimeter.
Många fall är det knappt någon funktionell skillnad alls mellan en best badger och en pure badger (av bra kvalité, där hårtopparna inte är avskurna).
Detta är den lägsta graden av grävlingsrakborste och tillverkas vanligen av hår från undersidan av grävligen. Dessa hår varierar rejält sinsemellan, och de finaste sorteras ut och går till att göra Super badger. De hår som återstår används för att göra Pure badger, vilket innebär grövre hår. Det är inte ovanligt att håret skärs av för att bli till rätt längd, vilket ökar risken för hudirritation.
En pure badger borste är vanligen mörk, men kan vara allt från blekbrun till nästan svart, och vissa har en silverskimrande glans.
De enskilda hårstråna hålls ihop i en knut som fästs vid handtaget, och en rakborstes kvalité påverkas av mängden hår och hur det är knutet. Ju mer hår per kvadratcentimeter desto högre kvalité.
Grävlingsborstar av hög kvalité är vanligen handknutna, medan billigare exemplar tenderar att vara maskinknutna. Om håren trimmas av tillverkaren kan det resultera i en borste med vassa hårtoppar som kan orsaka hurirritation.
Grävlingen är fridlyst i många delar av världen, men inte i Kina, och en mycket stor del av dagens grävlingsrakborstar är gjorda av päls från detta land. Det finns borstillverkare i Kina, men päls säljs också vidare till borsttillverkare i andra delar av världen, inklusive Europa.
Det är framförallt landsbyggden i norra Kina som förser marknaden med grävlingspäls, eftersom det lever stora mängder vild grävling där och bykooperativ kan få tillåtelse från staten att jaga dem. Det förekommer också uppfödning av grävling i Kina för pälsindustrin, och hanteringen av djur i denna bransch har kritiserats hårt av djurskyddsgrupper.
Rakborstar gjorda av vildsvinshår brukar marknadsföras med den engelska termen bristel. Vildsvinsborstar tenderar att vara billigare än grävlingsborstar, men dyrare än syntetiska borstar. Det finns nu för tiden tillverkare som skapar vildsvinsborstar av mycket hög kvalité.
En vildsvinsborste (bristelborste) är inte lika bra på att attrahera vatten som en grävlingsborste. Däremot ger den en bättre peelingeffekt, vilket kan vara särskilt viktigt för den som har problem med inåtväxta skäggstrån. Rätt använd kan vildssvinsborste lyfta ur hårstråna så att de hamnar rätt igen innan de börjar skada huden och orsaka irritation och infektion.
Det är vanligt att vildsvinsborstar ska mjukas upp i en mugg vatten innan användning. Följ tillverkarens rekommendationer för just din borste.
En välgjord vildsvinsborste kommer gradvis att bli bättre i takt med att du börjar använda den, eftersom håren kommer att börja klyvas i topparna vilket gör borsten väldigt mjuk samtidigt som den inte förlorar sin stabila ryggrad.
Kina och Indien är viktiga leverantörer av vildsvinshår för tillverkning av rakborstar.
Kring första världskriget gjorde rädsland för mjältbrand att man slutade tillverka rakborstar av hästtagel. Numera håller materialet på att göra en comeback, eftersom mjältbrand har blivit så ovanligt tack vare strikta hygienregler och utvecklandet av effektiv antibiotika.
Rakborstarna tillverkas av hår från manen och/eller svansen, vilket innebär att man inte måste döda hästen utan kan "skörda" hår från en levande häst.
Syntetiska rakborstar har vanligen borst av nylon, det vill säga syntetfiber av polyamid.
Inom gruppen syntetiska rakborstar är spannet enormt; här finns allt från riktigt usla borstar till väldigt högkvalitativa produkter som är seriösa alternativ till naturborstar av hög kvalité, om än inte riktigt lika mjuka och inte riktigt lika vattenabsorberande. Det var när vi lämnade 1900-talet bakom oss som det började dyka upp tillverkare som skapar riktigt fina syntetiska rakborstar med utmärkta egenskaper.
Det finns syntetiska rakborstar som:
Torkar snabbare än naturborstar
Inte behöver mjukas upp i vatten innan användning
Kräver mindre raktvål / rakkräm än naturborstar